37 In Hälsosam livsstil - tips & inspiration/ Personligt

Del 1 – Min historia och 40 kg viktminskning

Idag tänkte jag dela den första delen i en serie inlägg där jag berättar min historia. Resan som jag har gjort.  Hur jag har gått från fetma klass 2 och att äta godis och kakor dagligen till där jag är idag. Jag har skrivit om det lite förut men aldrig berättat så mycket som jag kommer att göra i de här inläggen.

Det är 15 år sedan nu som jag tog mitt beslut. Ett beslut som jag är mig själv för evigt tacksam för och jag imponeras faktiskt av mig egen beslutsamhet och jobbet som jag gjorde.

Dags att fullfölja resan

Jag hymlar ju inte med att jag tycker att det är jättejobbigt att sedan jag fyllde 35 i mars, vara närmare 40 än 30. Livet går. Även om livet är fantastiskt just nu så är det ändå livet som går. Det gör mig egentligen inget att jag blir äldre. Det som skrämmer mig är att jag inte kommer hinna göra det som jag vill. Jag måste se till att få gjort det jag vill och vill ha ut av livet. Jag vill inte vakna upp en dag som en 80-åring som sitter på hemmet och ha saker kvar som jag önskar att jag hade gjort.

Under våren och sommaren har jag funderat mycket kring vad jag kommer att ångra som 80-åring om jag inte har gjort det. Ett beslut har successivt växt fram. Jag har gått ner ca 40 kg och varit viktstabil i 15 år. Men jag blev nöjd när jag egentligen var en bit ifrån mitt mål. Jag var inte framme. Jag gick från bmi 36 (fetma klass 2) till bmi 26 (gränsen mellan normal- och övervikt). Jag vill verkligen nå mitt mål full ut. Jag kommer att ångra det annars. Att jag inte fullföljde resan. 

Men innan jag berättar mer om det så vill jag berätta mer om min bakgrund. Var jag började och hur min resa har sett ut. Jag hoppas att det ska ge både pepp och inspiration men även en förståelse för varför jag känner som jag gör. Serien består av 4 delar som kommer att publiceras under veckan som kommer.

Om du gillar inläggen, så lämna gärna en kommentar. Det är inte helt lätt för mig att vara så här öppen så en kommentar från dig hade stärkt mig mycket. Fått det att kännas värt det att jag delar med mig. Tack!

viktminskning

Stor sedan BB

När jag föddes 1982 så vägde jag över 4 kg. Idag gör mer eller mindre varenda bebis det, men då tillhörde det inte det vanliga. Jag var en stor bebis som vägde mycket. Jag minns att min mamma har berättat att jag hade en god aptit och gärna slukade bröstmjölksersättningen. Mamma har sagt att min vikt ökade lite för fort enligt bvc och att de uppmanade min mamma att späda ut flaskorna med mer vatten. Så man kan säga att det här med vikt och att väga för mycket har funnits i mitt liv sedan födseln.

Kakor, godis och lite glass på det

Jag hade och har fortfarande en god aptit. Jag gillar att äta gott och att äta mycket. Vikten gick stadigt upp under hela min barn- och ungdomstid. Det var inte mat som fick mig att gå upp i vikt. Det var kakor, godis och glass. Ofta och alldeles för mycket. På 80-talet fanns det en attityd att sött var perfekt både som belöning och tröst. Det finns än idag, det vet jag, men det känns som om vi är mer medvetna idag om hur det påverkar vårt beteende. Det sitter i ryggmärgen på mig än att om jag är ledsen så är jag “värd” en skål med glass eller om vi ska fira så ska det dukas fram extra god fika. Skillnaden är att jag idag har lärt mig att förstå mina tankar när de kommer.   9 gånger av 10 lyckas jag byta fokus och förhindra att falla tillbaka i gamla mönster. Jag inser det tokiga i att unna mig till exempel godis för att fira eller mysa. Det är ju inte att unna mig att äta något som gör mig seg och slö samt på sikt får mig att öka i vikt.

Men jag åt gott och gärna mycket. Jag vet precis hur många kex man kan ta ur en paket utan att det syns. Eller hur man gröper glass ur en paket så att det inte syns att man har tagit. Jag minns hur mamma och pappa skällde på mig en gång för att jag hade ätit upp en hel burk med pepparkakor. Jag minns hur gott det var att äta mammas frysta småkakor, speciellt drömmarn, direkt från frysen.

viktminskning

Inte som alla andra

Jag har minnen sedan jag var 5-6 år när jag var medveten om att jag var större än andra barn. Jag har aldrig varit mobbad men kommentarer här och där, blickar, viskningar förekommer eller mindre under hela barndomen som jag minns det. Jag höll mig i bakgrunden och försökte smälta in så gott jag kunde. Jag backade hellre ett steg än tog ett steg fram. Idag inser jag att det är därför som jag idag ofta håller mig i bakgrunden och har svårt att vara för öppen om jag inte känner mig helt trygg.

Jag minns klumpen i magen när telefonen i klassrummet ringde och det var dags att gå till skolsyster för vägning och mätning. Varje gång fick jag höra att jag vägde för mycket och borde äta mindre och röra på mig mer. Jag har full förståelse för att skolhälsovården var skyldiga att agera kring min vikt men det blir så fel när ett barn får den informationen. Det ger ingenting förutom att barnet känner sig fel och sämre än de andra barnen.

9åring som bantar

När jag gick i fyran så gjorde jag mitt första seriösa försök till bantning. Jag hade så klart ingen aning om vad jag skulle äta egentligen. Men jag minns tydligt den där känslan att jag inte dög och att jag var för stor. Jag kommer ihåg att mamma hade en sån där gympa-video med Jane Fonda och att jag tänkte att jag skulle köra den varje dag. Så klart gick det inget vidare.

När jag blev äldre och fick lite mer egna pengar, moppe och kiosk på skolan, så kunde jag köpa mer själv och behövde inte förlita mig på det som fanns i skåpen hemma. Jag åt mer och dels ökade min vikt men även mitt sug efter mer sött.

I nästa del

I nästa del, som kommer imorgon, så kommer jag att berätta mer om skolåren. Tankar och känslor som jag hade och hur jag hittade min roll och mitt sätt att passa in.

Det är inte helt lätt för mig att dela detta. Det sitter en bit in att vara så här öppen och dela med mig. Men varje gång jag har delat något så har jag fått höra så mycket positivt från er. Jag hoppas att det jag skriver och delar kan ge både inspiration och pepp och även en ökad insikt och förståelse för målet som jag satt upp för mig själv inför hösten. 

clean eating by annika

 

 

 

Läs mer:

Del 2: jag blev fröken duktig

Del 3: mot beslutet att gå ner i vikt och ändra min livsstil

Del 4:  viktstabil och mot nya mål

You Might Also Like

37 Comments

  • Reply
    Paula
    31 juli, 2017 at 10:15

    Tack till dig att du vågar ge av dig själv så mycket <3 Kram/Paula <3

    • Reply
      admin
      1 augusti, 2017 at 06:34

      tack <3

  • Reply
    Sandra
    31 juli, 2017 at 11:44

    Tack för att du delar med dig av din historia, ser fram emot att läsa nästa del!

    • Reply
      admin
      1 augusti, 2017 at 06:34

      Tack <3

  • Reply
    Åse
    31 juli, 2017 at 12:53

    Tack för att du delar med dig av din historia! Saker jag förträngt om mig själv, poppar upp.

    • Reply
      admin
      1 augusti, 2017 at 06:33

      Tror vi är många som bär med oss en hel del från tidigare år som ibland påverkar oss mer än vi tror <3 för mig har det ökat min förståelse. Innan tyckte jag att det var negativt att jag drog mig undan och kände att det var jobbigt med för mycket människor t ex. Nu förstår jag varför det är så och accepterar mig för den jag är och att det är ok.

  • Reply
    Nathalie Törnlund
    31 juli, 2017 at 13:33

    Starkt av dig att dela. Tror många kan känna igen sig. Ska bli spännande att fortsätta läsa din berättelse ?

    • Reply
      admin
      1 augusti, 2017 at 06:32

      <3

  • Reply
    Kristina
    31 juli, 2017 at 14:32

    Tack för inlägget! Jag har en överviktig dotter på 11 år och det är jättesvårt att veta hur vi ska hjälpa henne på rätt sätt utan att skapa för mycket komplex och jobbiga känslor för henne. Det hjälper att läsa din berättelse, få förståelse för hur d känns att kämpa mot vikten hela tiden!

    • Reply
      admin
      1 augusti, 2017 at 06:31

      Jag har tänkt skriva ett inlägg kring detta längre fram. Hur man som förälder kan göra när man har barn som väger för mycket. I den bästa av världar så skulle jag önska att barnen var helt ovetande om att de vägde för mycket. Tyvärr är det ju dock sällan så. Men prata aldrig om vikten som ett problem eller säg öppet att han eller hon ska äta si eller så.

      Tills dess att barnen blir tonåringar så äter de ju främst det som serveras hemma. Se till att det är bra mat. Byt flingor och mackor mot helfet yoghurt med nötter och bär. Ha bara godis och glass på lördagar. Osv. Bra mat som grund. Inga förbud men håll socker och annat till en dag i veckan.

      Uppmuntra även gärna till lek och rörelse.

  • Reply
    Cissi
    31 juli, 2017 at 16:03

    Hej Annika och tack för att du, så frikostigt, delar med dig. Finns (tyvärr) extremt mycket igenkänning i det du skriver och jag förstår att det är jobbigt att sätta sitt liv på pränt. Tack för att du gör det ändå. Är säker på att det är fler än jag som läser och faktiskt har haft det ungefär som du. Ser fram emot fortsättningen! Kram Cissi

    • Reply
      admin
      1 augusti, 2017 at 06:28

      Ja tyvärr är vi nog alldeles för många som bär med oss tunga saker från tidiga år som påverkar oss än idag <3

  • Reply
    Pernilla
    31 juli, 2017 at 16:47

    Tack snälla för att du delar med dig av din egna personliga historia.
    Jag känner igen mig så mycket, i det du skriver… Jag ser fram emot att läsa fortsättningen…

    • Reply
      admin
      31 juli, 2017 at 19:54

      Tack snälla du! Gör mig så glad att läsa!

  • Reply
    Petra
    31 juli, 2017 at 22:09

    Tack för att du delar med dig. Ser framemot morgondagens läsning. Modigt av dig ?
    Petra

    • Reply
      admin
      1 augusti, 2017 at 06:27

      Tack :)

  • Reply
    Disa
    31 juli, 2017 at 22:28

    Tack flyr att du delar med dig. Det kan säkert hjälpa många att läsa.

    • Reply
      admin
      1 augusti, 2017 at 06:25

      <3

  • Reply
    marie
    31 juli, 2017 at 22:34

    Tycker du har tagit ett stort steg framåt och skall inte stå i bakgrunden längre. Ser fram mot att läsa fortsättningen Marie

    • Reply
      admin
      1 augusti, 2017 at 06:25

      Tack snälla!

  • Reply
    Katarina
    31 juli, 2017 at 23:08

    Starkt av dig?❤️?

    • Reply
      admin
      1 augusti, 2017 at 06:25

      Tack <3

  • Reply
    Nina
    31 juli, 2017 at 23:27

    Bra skrivet ?Modigt!

    • Reply
      admin
      1 augusti, 2017 at 06:25

      <3

  • Reply
    Jessica
    31 juli, 2017 at 23:48

    Skolsköterskebesök ska inte leda till att man känner sig fel och sämre än de andra. Tråkigt att det var så för dig. Tack för du delar med dig/Jessica

    • Reply
      admin
      1 augusti, 2017 at 06:24

      Tror det har med tiden också. Detta var 80-tal, tidigt 90-tal. Sen så behövs det egentligen inte sägas något. Bara genom att ställa sig på vågen och så veta ”sin siffra” gör att man själv vare sig man vill eller inte, jämför den med de andra klasskompisarnas siffror som de pratar om i korridorren sen.

  • Reply
    Sofie
    1 augusti, 2017 at 01:35

    Hej. Tack för att du delar din story. Jag kommer själv från en ”smal” och aktiv familj där övervikt aldrig har varit ett samtalsämne, däremot mat och träning. Vi är alla tränings-junkies och för mig är en hälsosam och aktiv livsstil vardagsmat. Det jag vill säga med denna kommentar är att jag tycker det är viktigt att vi, som inte är i samma skor, får läsa och lära oss om hur det är att kämpas med sina kilon. Jag skäms nästan över hur man har tänkt kring ”stora” människor ”det är väl bara att äta nyttigt och träna”. Nu förstår jag att det är definitivt mer komplex än så. Tack och kämpa på! Jag älskar dina recept! Kram från en 24-åring.

    • Reply
      admin
      1 augusti, 2017 at 06:23

      Tack för din kommentar! Ja verkligen!

  • Reply
    Anicka
    1 augusti, 2017 at 07:48

    Starkt att du delar med dig av din historia! ❤

    • Reply
      admin
      3 augusti, 2017 at 12:42

      <3

  • Reply
    Hanna Hansson
    1 augusti, 2017 at 09:01

    Hej,
    Tack för att du delar med dig. Jag känner igen mig i din berättelse, jag åt också mammas frusna drömmar direkt ur frysen. Något som jag kan bli jättesugen på än idag!

    • Reply
      admin
      3 augusti, 2017 at 12:42

      Ja, farligt gott :)

  • Reply
    Annika E
    1 augusti, 2017 at 09:02

    Starkt gjort att du delar detta! Kommer att kunna hjälpa många. Mycket viktigt ämne! Tack!

  • Reply
    M
    1 augusti, 2017 at 09:19

    Tack för att du berättar❤️

    • Reply
      admin
      3 augusti, 2017 at 12:41

      <3

  • Reply
    Birgitta
    3 augusti, 2017 at 08:00

    Tack för att du delar. Ger mig inspiration. ❤️

    • Reply
      admin
      3 augusti, 2017 at 11:46

      Tack snälla!

    Leave a Reply