VILA & ÅTERHÄMTNING

DAGS ATT TA HAND OM MIG SJÄLV – UTMATTNING & STRESS

Kanske har några av er märkt att jag har varit ovanligt tyst sedan nån vecka tillbaka. Instagram har knappt uppdaterats och här på bloggen har det varit ovanligt tyst. Först tänkte jag bara köra på och kanske berätta om det sen när allt är bättre igen. Men det känns liksom fake att inte säga nåt och inspirationen är noll. Jag tror att många av er (tyvärr) känner igen er i det som händer mig just nu. Det är ännu en anledning till att jag vill berätta. Kanske kan jag få nån av er att tänka till och dra i bromsen innan det kraschar.

sjukstuga2-2

sjukstuga2-1

Orken tog slut

Det blir en kortversion av historien idag. Kommer berätta mer allt eftersom men idag blir det kort. I tisdags tog min ork totalt slut och det var som om det brast inom mig. En händelse på jobbet fick mig att åka därifrån och direkt till vårdcentralen. Där fick jag träffa en läkare som uppmanade mig till sjukskrivning i en vecka med total vila. Jag fick stränga order om att bara göra sånt som är roligt och ger mig energi. Sen skulle jag komma tillbaka idag om jag fortfarande kände att jag inte var redo för att gå tillbaka till jobbet.

Mera vila

Läkaren jag träffade idag på mitt återbesök var helt fantastisk. Jag berättade min historia och mina egna tankar kring min hälsa och mitt mående. Han höll med mig helt och det var fantastiskt kul att träffa en läkare som ordinerade rörelse, skogspromenader och näringsrik mat före piller. Jag förlängde min sjukskrivning med en vecka. Jag önskade själv en vecka för att sedan testa att gå tillbaka till jobbet. Han uppmanade mig samtidigt att vara ärlig mot mig själv och lyssna till min kropp. Han var orolig för att jag var på väg in i en utmattningsdepression. Han förlängde min sjukskrivning och uppmanade mig till tid med familj och att bara göra sånt som jag tycker om.

sjukstuga2-3

Dags att bromsa

Den där hälsosamma Annika har alltså gått och gjort sig själv sjuk. En sköterska jag träffade förra veckan sa att jag var ett skolboksexempel på ”duktiga-flicka”-syndromet. Småbarnsmamma som jobbar, tränar och driver företag utöver det. Jag vet att jag är lättstressad och jag har mått ganska dåligt under en längre period, men man tror ju aldrig att man själv ska bli sjuk. Det händer ju inte mig liksom. Bara lite till. Vila senare. 

Men det funkar inte. Jag inser det nu. Jag måste kunna sova om nätterna. Det funkar inte att springa runt med ett hjärta som dunkar så fort och hårt att bröstet värker på kvällen. Mina barn ska inte ha en sur mamma som skäller för minsta lilla. Det funkar inte att jag glömmer bort saker hela tiden. Det är inte hälsosamt att undvika lunchrummet på jobbet för att man inte vill träffa sina kolleger för att man inte orkar få massa jobb-frågor. Jag vill inte mer. 

Vackra blommor från mina arbetskamrater

Vackra blommor från mina arbetskamrater

Framåt

Nu börjar resan. Resan mot att ta bättre hand om mig själv och att lära sig att ta det lugnt. Vill du följa med på resan? Jag kommer att arbeta med de här delarna för att hitta tillbaka:

  • Kost
  • Träning
  • Positiva tankar
  • Återhämtning

Jag tänkte dela med mig av tankar, tips och erfarenheter kring de bitarna och berätta hur det går för mig. Jag tror (tyvärr) att ni är många därute som precis som jag borde ta det lite lugnare och vara lite snällare mot sig själva. Eller hur? Jag hoppas att jag med mina tankar och funderingar kanske kan få er att också stanna upp innan det är för sent. Jag hoppas att ni vill följa med mig på resan!

 

 

 

 

 

Annat som kan intressera

15 Kommentarer

  • Reply
    Elna
    18 oktober, 2016 at 22:40

    Åh, åh, åhhhh, jag känner igen mig alltför väl. Men jag drog INTE i handbromsen och fem år senare dras jag fortfarande med sviterna, mycket fungerar bra men det kräver helt annat tänk och jag orkar inte alltid så mycket som jag tror. Stor KRAM till dig och du, det är superbra att dela med sig – alla är unika och men kan ändå lära sig något av varandra. <3

    • Reply
      admin
      20 oktober, 2016 at 09:19

      åh tack!! Jag tror det ligger mycket i det där att man verkligen måste göra en helomvändning. Tänka om helt.

  • Reply
    Coach Milla
    19 oktober, 2016 at 08:14

    Låter inte bra, men bra att du drar i handbromsen. Gör nu bara inte bloggandet om dina ”verktyg” till en grej som du måste uppdatera/ hålla vid liv så att det inte blir en prestation i sig! Alla har förståelse om det är lite tyst ibland!

    Vet inte om du fick tips/ uppmaningar till mindfulness från vårdcentralen, men du får gärna höra av dig om du vill ha tips på enkla övningar eller appar. Jag tillhör samma kategori som du dvs småbarnsmamma med både jobb och företag och när det brast för mig för 2 år sedan så var mindfulness en betydelsefull grej för mig för att må bra igen.

    Ta hand om dig!!

    • Reply
      admin
      20 oktober, 2016 at 09:17

      Tack snälla du! Jag har börjat med yoga faktiskt och body balance. Känns fantastiskt skönt. Försöker även att ta mig 5 minuter minst en gång per dag då jag mediterar.

  • Reply
    Ann
    19 oktober, 2016 at 09:08

    Så bra att du är ärlig mot oss bloggläsare. Jag är i samma läge som du är och följer dig gärna på din resa tillbaka till att må bra.
    Du ger faktiskt energi och styrka till mig genom att vara ärlig för genom det känner jag mig inte så ensam i detta. Nu är det dags för dig att ta hand om dig själv för det är du värd.
    Styrke kramat

    • Reply
      admin
      20 oktober, 2016 at 09:16

      Åh tack snälla du! Nästan så att tårarna kommer när jag läser din kommentar… Kan vi inte hjälpas åt att bli bättre på att ta hand om oss?

  • Reply
    Sofie
    19 oktober, 2016 at 10:18

    Jag har själv gått igenom utmattningssyndrom och lider fortfarande av sviterna av det så det är verkligen viktigt att dra i bromsen innan man kraschar totalt. Det är lätt att köra på ju mer stressad man är, man vet om att man är stressad men samtidigt får man lite ”tunnelseende” och försöker intala sig själv att det ska bli bättre. Men det blir inte bättre om man inte gör en förändring. Vilken tur att du fick träffa en läkare som var förstående. 1-2 veckaors sjukskrivning är tyvärr ändå på tok för lite för att kroppen ska hinna återhämta sig om man håller på att bli utmattad (det sägs att man behöver lika mycket tid för återhämtning som den tid det tog att bli utmattad) Sedan beror det förstås på i vilket skede man är och hur nära ”väggen” man befinner sig.

    Fokusera på sånt som är roligt och minska på alla ”måsten” och sånt som skapar stress , det är det viktigaste.
    Jag har själv skrivit om utmattning, stress och ”binjuretrötthet” på min blogg (www.halsovisare.com)

    Ta hand om dig! <3

    • Reply
      admin
      20 oktober, 2016 at 09:15

      Jag vet egentligen att två veckor är för lite och jag vet att jag behöver mer tid… Tack för din påminnelse!

  • Reply
    Annika
    19 oktober, 2016 at 10:52

    Hej!
    Så tråkigt att du mår som du mår. Jag kan tyvärr känna igen mig i din beskrivning. Är själv utmattad, har varit sjukskriven och försöker hitta tillbaka. Med arbete, studier och familj i över 6 år orkade inte min kropp längre. Har nu studieuppehåll på obestämd tid. Kanske kommer jag aldrig orka studera igen…. Det ända jag vet med säkerhet är att jag inte kan återgå till den vardagen och stressen. Jag är skörare nu!
    Tag hand om dig! Kram

    • Reply
      admin
      20 oktober, 2016 at 09:13

      Tack för din omtanke! Låter som om vi båda två får fokusera på att ta hand om oss själv. Jag ska ta en härlig promenad i eftermiddag för att njuta av höstens färger. Kanske ska du också ta dig ut en stund?

  • Reply
    Paula
    19 oktober, 2016 at 15:43

    Hej ! Det här var väntat tycker jag, för har nästan frågat mig själv att hur orkar hon göra allt och tycker nästan att jag själv har varit lat när jag inte orkar själv så mycket. Nu får du verkligen börja ta hand om dig själv och ta alltid tid att återhämta sig. Det är bättre att bromsa i tid än bara gasa på tills man krockar.

    • Reply
      admin
      20 oktober, 2016 at 08:40

      Ja våra kroppar fixar inte hur mycket som helst. Under en liten period men sen tar det stopp. Sorry att jag fått dig att känna dig lat ;)

  • Reply
    Carina öberg
    22 oktober, 2016 at 23:25

    Så många av oss befinner sig i det läget att man måste jobba ,prestera,vara på topp,barn ,föräldrar m.m .Jag har hållit på i 20 år och börjar komma upp i medelåldern och funderar var det värt det att vara så högpresterande hela tiden.Ibland önskar jag att jag var lika bra att ta hand om mig själv som jag varit på att ta hand om alla andra .Jag kämpar fortfarande på ,men fixar det pga av nära vänner,lägga mig ner minst en gång om dan och ta en kort paus och säga NEJ till sånt som jag inte vill och framför allt inte oroar mig om jag inte finns tillgänglig för allt och alla på sekunden.

  • Reply
    Cecilia
    25 oktober, 2016 at 18:21

    Fint av dig att berätta. ❤️ Lycka till med att stanna upp och se det lilla …i det stora! Cecilia

    • Reply
      admin
      29 oktober, 2016 at 20:42

      tack!

    Lämna ett svar