Viktminskning

Del 3 – mot beslutet att gå ner i vikt och ändra min livsstil

Det har varit med ett stort leende på läpparna som jag de senaste dagarna har sett hur många av er som läst och kommenterar mina första inlägg om min viktminskningsresa och hur allt började. Stort tack till dig som tar dig tid att lämna en kommentar <3 Det gör mig så glad att ni är så många som läser men samtidigt gör det mig ledsen att så många av er skriver hur väl ni känner igen er i det här med att känna att man inte är som alla andra och inte duga som man är. Men visst är det ändå skönt att vi har varandra? Vi kan peppa och stötta varandra!

Mitt mål är att stärka dig. Att få dig att förstå att inget är omöjligt. Du kan få vad du vill. Allt ligger i dina händer. Det är både läskigt och fantastiskt när man tänker på det, eller hur? Men om du har något du drömmer om eller ett mål som du vill nå, oavsett vad det är, glöm aldrig att inget är omöjligt. Det låter klyschigt absolut, men det är verkligen så. Du bestämmer!

Idag tänkte jag berätta om tiden upp till det att jag började min resa sommaren efter studenten. Jag kommer att berätta om vad det var som fick mig att känna enough is enough. Du kommer även att kunna läsa om vad jag gjorde. Om du har frågor eller funderingar, så är det bara att lämna en kommentar till inlägget så ska jag försöka svara så gott jag kan.

Läs mer:

Del 1: min historia och 40 kg viktminskning

Del 2: jag blev fröken duktig

Åren på gymnasiet

På gymnasiet blev det jobbigt. Eftersom jag hade så höga betyg så var det klart att jag skulle gå Naturvetenskap. Nivån var hög. Innan hade jag kunnat plugga mig till bra betyg men nu räckte inte rent pluggande längre. Nu krävdes en helt annan typ av förståelse och tänkade. Jag gick från att vara bäst till att bli något av medel. Min roll som fröken duktig och bäst i klassen fanns liksom inte längre.

Jag trivdes inte alls i skolan som jag alltid tidigare gjort. Jag var inte längre den duktiga tjejen. Att jag hade varit så duktig med högsta betyg hade liksom i mitt huvud innan suddat bort att jag var den tjocka tjejen. Jag var en smart tjej som råkade vara tjock men etiketten som smart kom alltid först. Låter säkert som konstiga tankar att ha men i mitt huvud var det verkligen så.

viktminskning

viktminskning

Bilderna här ovanför är från den här tiden. Jag minns att jag vantrivdes och var så trött hela tiden. Magen strulade och jag kunde bara ha vad jag kände som ”tant-kläder.

Fetma klass 2

Jag minns en mattelektion där exemplet i boken handlade om att räkna ut bmi. (Body mass index, ett sätt att avgöra vikt i förhållande till kroppslängd) Mitt bmi blev 36. Minns det så väl. Det klassas som fetma klass 2 så visst var jag stor. Inget snack om saken. För dig som inte är insatt i bmi så brukar 20-25 klassas som normalvikt.

Vikten fortsatte upp. Magkramperna fortsatte både på grund av allt skräp jag stoppade i mig men även stressen över att inte längre vara bäst och räcka till. Jag fick köpa kläder efter vilka plagg som råkade passa och inte de jag egentligen ville ha. 

Jag minns min studentdag tydligt. Alla min tjejkompisar var så snygga och fulla av glädje och energi. Jag kände mig som en tant i mina kläder och var så trött. När man väger så mycket så blir allt tungt rent fysiskt men även att jag mådde dåligt psykiskt gjorde att det kändes tungt.

viktminskning

Sommaren efter studenten – nu räcker det

Sommaren efter studenten väckte en känsla inom mig – jag kan inte fortsätta så här. Jag vill inte leva livet så här. Jag vill inte leva livet nedstämd och trött. Snygg, glad och pigg – det vill jag känna. Jag kände att nu räcker det och jag började alltmer inse att det var dags att göra något åt saken.

I augusti började jag ett vikariat på ca 30 % som hjälplärare på min gamla högstadieskola. Jag insåg att nu har jag chansen. Jag hade så mycket tid till mitt förfogande att ta tag i detta. Jag skulle inte förlåta mig själv om jag inte tog chansen.

Jag började med maten

Jag började med att se över min kost. Socker försvann helt och hållet. Därefter snabba kolhydrater från pasta, chips och smörgåsar.

Jag bytte ut mina smörgåsar till frukost mot yoghurt med frukt och ibland gröt. Lunchen var sallad med antingen kyckling eller tonfisk. Mina mellanmål var frukt och jag minns hur jag åt mängder av satsumas den hösten. Måste ha ökat Icas försäljning med flera procent. Middagen blev protein och grönsaker. Jag plockade alltså bort pasta, ris och potatis till middagen. På kvällen åt jag yoghurt och frukt.

Jag räknade inte kalorier en enda gång. Jag vägde ingen mat. Jag förde matdagbok där jag skrev ner vad jag åt. Det hjälpte mig att hålla mig själv ansvarig och inte småäta i tid och otid. Allt skrevs ner. 

Givetvis gjorde alla förändringsarna i kosten stor skillnad men det som helt klart var viktigast för mig var att jag helt plockade bort allt med socker. Jag gick från att ha ätit godis, kakor, glass varje dag till att inte äta en enda bit under 8-9 månader. Där ligger otroligt mycket – att vara konsekvent. Att hålla sig till planen dag efter dag efter dag. Därför är det så viktigt att sätta en plan som man vet att man kommer att lyckas hålla.

Promenader minst 60 minuter varje dag

Jag började även varje dag att gå 60 minuter. I ur och skur. Jag gick och jag gick. Ibland ensam men ofta tillsammans med mamma eller med Martina som var och är min närmsta vän. Det var jättemysigt att ta promender tillsammans och kunna prata om allt mellan himmel och jord. Såsmåningsom började jag även gå på step up och aerobic-pass. Som jag minns det blev det ca 3-4 pass per vecka utöver mina dagliga promenader.

Minus på vågen – världens pepp

Vikten började gå ner ganska så direkt. Jag hade från start satt upp en viktmål som jag hade bestämt mig för att nå. Jag snittade lite drygt 1 kg per vecka och till april i året därpå hade jag gått ner runt 35 – 40 kg och gått från bmi 36 till 26. Det var enormt peppande att se hur siffran på vågen minskade men även hur jag minskade i klädstorlek.

Jag mådde så bra!! Jag kände mig så fin och kunde ha köpa fina kläder. Det var som om ett stort mörkt moln försvunnit och solen sken igen. Livet förändrades helt!

Jag tappar motivationen en bit från målet

Vid den här tiden har jag som sagt ett bmi på 26 (25 räknas som normalvikt) och jag hade fortfarande ca 10 kg kvar tills det mål jag satt upp för mig själv. Men i det här vevan så träffade jag en kille som blev min första pojkvän. Jag var jättelycklig och mådde fantastiskt bra. Det här viktmålet som jag satt upp från början kändes inte längre så viktigt. Jag blev bekväm och kände mig nöjd. Viktminskningen slutade.

Det känns både sunt men samtidigt lite tråkigt. Jag hade gått ner närmare 40 kg och var mer eller mindre normalviktig. Jag gjorde ett fantastiskt jobb som jag är jättestolt över. Men, det känns lite trist att jag inte fullföljde och nådde det där målet som jag satt upp från början.

Nästa del – viktstabil, graviditeter, nya mål

Imorgon kommer sista delen i den här serien och då kommer jag att berätta om hur jag hållit vikten i över 15 år nu. Hur min syn på hälsa har förändrats från hets till balans. Rädslan över att gå upp i vikt när jag blev gravid. Samt om mitt nya mål som har växt fram hos mig under sommaren.

Tack för att du har läst!

clean eating by annika

Annat som kan intressera

4 Kommentarer

  • Reply
    Emely Grahn Hahmo
    2 augusti, 2017 at 12:33

    Jag har läst alla dina tre inlägg om din resa. Jag kan inte påstå att jag har gått igenom samma sak men du inspirerar mig till att förändra min livsstil. Nu, vid 31-års ålder, har jag gått upp en del i vikt och känner att jag måste ta tag i min egen hälsa. Inte bara gå ner 10-15 kilo utan även ge min kropp den näring den behöver för att fungera som den ska! Tack för att du tar mod till dig och delar med dig och inspirerar! <3

    • Reply
      admin
      3 augusti, 2017 at 12:39

      Åh tack snälla! Det är precis just det som jag hoppas på – att kunna inspirerar. Tycker du gör rätt i som unnar dig hälsa och mer livsglädje <3

  • Reply
    Åse
    2 augusti, 2017 at 12:55

    Ser mycket fram emot fortsättningen!
    Känner igen mig i det att köpa kläder som man kan ha, och inte kunna välja det man vill ha. Sällan kompatibelt!

    • Reply
      admin
      3 augusti, 2017 at 11:47

      Kul, men tråkigt att du känner igen dig…

    Lämna ett svar